Hur gick Vasaloppet?

Nu är jag obarmhärtigt tillbaka i vardagen och väldigt stressad då jag har en hel del att komma ikapp i skolan med bl.a. en muntlig dugga på fredag. Men det tänkte jag inte redogöra för nu. Nu ska jag berätta om helgens äventyr i Dalarna. :-)

Det startade på fredag morgon då Ola kom och plockade upp mig och vi bilade ner till Mora utan Fredrik som tyvärr tvingades kasta in handduken pga influensa. Ola och den fina bilen som tog oss till Dalarna:

2013-03-01 13.13.01Under eftermiddagen kom vi fram till Mora då jag gick på mässan och hämtade ut min nummerlapp. Mässan i Mora:

2013-03-01 17.01.44

Där mötte vi också upp Olov och Lennart som vi skulle dela stuga med. Lennart skulle åka Vasaloppet och Olov hade sålt sin plats till Ola pga en dålig axel och vad han själv kallar för ”gubbvad”. Karln är överläkare så han vet säkert vad han pratar om. 😉 Lennart och Olle vid frukosten:

2013-03-02 08.14.50I stugan i Hundfjället tog vi det lugnt och passade på att vara lite sociala och prata strategier inför söndagens lopp. Det var ett gyllene tillfälle för mig att lära känna gubbarna lite grann eftersom som var ”outsidern” i gubbgänget.

Under lördagen laddade vi med att testa skidorna och spåren i Hunfjället. Jag hade tänkt mig 5 km lätt skidåkning, men det blev 9,1 km på extremt tunga skidor. Gubbarna ville kolla föret inför kvällens vallning. Själv har jag hela tiden kört ovallat och således tränat ganska tungt. Tänkte att jag skulle få fördelen av att träna tungt och tävla lätt.

2013-03-02 11.08.14

Jag hade förbeställt valla av Tobias Fredriksson och hans team i Sälen. Hade för avsikt att köra Vasaloppet på mitt livs bästa skidor och inte lämna något åt slumpen. Så vi körde en sväng in till Sälen och lämnade in mina skidor och passade på att köpa middag. Under lördagen kom också Jonas Peterson och hans bror Klas. Även Jonas är läkare och för övrigt far till den mycket duktige skidåkaren Theodor Peterson. Vi käkade gemensam middag under kvällen och sedan vallades det skidor för fullt av hela gänget. Kl.21.00 släcktes lamporna och väckarklockan var ställd på kl.04.30 söndag morgon.

Efter en alldeles för kort natt var det bara att kasta sig upp ur sängen, dra på sig prestationsdressen och trycka i sig frukosten. Bilarna började rulla mot start strax före kl.05.30. Det var svårt att äta så tidigt på morgonen så jag tryckte den sista frukosten i bilen, men kl.06.00 var jag färdigäten. Strax under tre minusgrader i startområdet, men ändå kändes det ganska kallt:

2013-03-03 07.08.22

Jag fick snällt finna mig i att placera mig i det nionde ledet. Jag överdriver inte när jag skriver att jag hade 500 m fram till startlinjen. Stämningen nere i startområdet är svår att beskriva. Att så många människor samlas på ett så litet område och har något så stor gemensamt är lite speciellt. Solen började så sakteligen att stiga upp och ge oss beskedet om att det skulle bli ett fantastiskt väder att åka skidor i. Så kom helikoptrarna hovrande. Tre stycken var det. Fler än vad jag trodde. Men häftigt var det! Träffade en gammal tysk i spåret bredvid som meddelade att han gjorde sitt 20:e Vasalopp och önskade mig en trevlig resa till Mora. Tror han blev glad över att jag pratade tyska med honom. :-)

2013-03-03 06.43.09

Här är jag taggad, glad och lyckligt ovetandes om vad som skulle vänta mig i spåret:

2013-03-03 08.01.02När speakern meddelat att klockan var åtta och starten hade gått var det bara att lugnt avvakta. För här bak i nionde ledet började det inte röra på sig förrän 4-5 minuter senare. Och då rörde det sig galet långsamt. Skida 3-4 m och sedan tvärstopp, skida 3-4 m och sedan tvärtsopp, osv. En bit innan vägövergågen stod det helt still. Sedan var det bara att börja promenera med myrsteg upp för vägen och den långa backen. myrsteg blandat med stillastående. När vi hade kommit ungefär halvvägs upp i backen frågade jag en tjej hur länge vi hade hållit på varvid hon meddelade ”50 minuter”. SHIT! På 50 minuter hade jag hunnit 2 km! Väl uppe på myrarna försökte jag få upp farten så gott det gick, men det var ganska trångt i spåren. Första kontrollen i Smågan nådde jag efter 1 h och 45 min. En kvart senare än vad jag hade räknat med. Kände mig lätt stressad över det faktum, men det var bara att upprätthålla tempot och skidåkingen.

För er som inte vet det så hade jag alltså ett tåg att passa kl.18.30 från Mora, så jag var lite lätt stressad. Jag hade inte för avsikt att inte klara tidsmålet på UNDER 9 timmar som jag hade satt upp för mig själv. Att faila fanns inte på världskartan. De tre första kontrollerna försökte jag att bara susa igenom då jag hade min egen Camleback med 1,5 l vatten på ryggen. Men det var inte helt lätt eftersom folk stod still i hela spåret i bredd. Så det var att ursäkta sig och köra lite kors och tvärs över folks skidor. Men fram kom jag i alla fall.

I Evertsberg, då man kommit ungefär halvvägs genom loppet, passade jag på att ta en paus då jag behövde gå på toaletten. Efter att ha köat otåligt i två minuter och konstaterat att kön inte rört sig ur fläcken gjorde jag som en av grabbarna och gick och kissade bakom en pistmaskin. Inte hade jag tid att drälla bort halva dagen i Evertsberg inte! Drog halva energidrycken jag hade med mig som älsklingen blandat åt mig och sedan skidade jag på.

Eftersom mitt eget vatten tog slut fram till nästa kontroll använde jag de resterade kontrollerna till att fylla på vatten. Med 19 km kvar i Hökberg drog jag den andra halvan av min energidryck och fortsatte bälga vatten. För törstig var jag trots att jag druckit bra sedan start.

Under andra halvan av loppet tänkte jag för mig själv att folk måste tycka att det ska vara tråkigt att åka ett Vasalopp och bara stå och staka timme efter timme. Men det kan jag tala om för er att det INTE är! Inte i  söndags i alla fall. Det var tokspännande från start till mål! Det gäller att hålla koll på stavarna och alla medåkare som vurpar i tid och otid. Inte minst så måste man byta spår en hel del om man som jag inte nöjer sig med att skida som de andra söndagsåkarna i led 9. 😉 Just i söndags var det dessutom så dåliga spår och löst före att man verkligen var tvungen att fokusera nedåt för att inte tappa balansen och vurpa. Jag lyckades med prakstycket att vurpa en gång på platten och en gång i en utförsbacke. Det är jag trots allt ganska nöjd med. :-) BARA två gånger. Men det är lätt att dras med när andra runtomkring vurpar.

Efter 74 km bjöd Preem, som huvudsponsor, på en torr mössa och ännu mera vatten.

Resten av sträckan skidade jag bara på. Hade bra fäste under hela loppet och kunde utan problem diagonala i uppförsbackarna förutom där det var lössnö i form av socker då det gick lite halvtungt att lyfta skidorna.

Med tre km kvar till mål var det enda jag kunde tänka på en Pepsi Max. Sååååå gott det skulle bli med en Pepsi Max! Dels var jag ju rätt så törstig, men vid det laget kände jag också hur underbart det skulle bli med koffeinet och inte minst smaken!

Det blev tyvärr ingen slutspurt på upploppsrakan eftersom jag hann komma ikapp en gubbe som inte hade för avsikt att spurta. Och eftersom alla de andra spåren var upptagna var det bara att fint finna sig i att gå i mål i gubbens rygg. Men glad var jag! Jag grät en skvätt av lättnaden över att hå nått Mora och joggade sedan fort vidare till skidinlämningen och bussarna till dusch och omklädning. Jag skulle ju hinna med tåget!

Tiden då? Jo, klockan stannade på 8:45:03. De första 11 km av loppet tog mig 1:44.18. Så jag är mest imponerad över att jag lyckades ta in såpass mycket under resten av resan att jag faktiskt klarade mitt mål på under nio timmar. Om jag, som Anja, hade fått starta i fjärde ledet så LOVAR jag att jag hade slagit hennes tid och kommit i mål på gott och väl under åtta timmar. :-) Men det är en annan historia. Jag ska inte konkurrera med mig klubbkamrat. 😉 För vi körde bägge för den underbara klubben Tärna IK Fjällvinden.

Såhär glad bli man när man passerar målet i Mora:

målgång

Tänker jag göra om det? Ska jag åka Vasaloppet igen?

Samma kväll svarade jag tveklöst ”nej”. Det var allt för dåligt spår, såsigt före och köande för att det skulle vara värt upplevelsen en gång till. Men nu några dagar i efterhand känner jag mig otroligt revanchsugen. Den tid jag åkta på i år skulle troligtvis ge mig ännu bättre startled till nästa år vilket i sig ger mig en chans att få en ännu bättre tid osv. För jag VET att det hade kunnat gå SÅ MYCKET FORTARE om jag hade fått köra mitt race och skida på från start till mål. Men nu valde jag bort det genom att åka Vasaloppet. Hade jag enbart jagat bra tid skulle jag ha åkt Öppet Spår. Men jag ville ha folkfesten, upplevelsen, masstarten. Och jag fick den. Men jag kommer att njuta SVT-sändningen nästa år. Mest egentligen bara för att jag inte har tid att göra en liknande satsning igen. Det har tagit otroligt mycket av min tid att skida de 50 milen inför Vasan. Jag har tappat mycket sudietid och ligger faktiskt stressande efter mina kurskarater i pluggtid och kunskapsnivå. De kommande fem åren ska studierna prioriteras även om jag självklart kommer att fortsätta träna så länge jag lever. :-)

I dag och i morgon är jag och tjerna ensamma hemma. Älsklingen är på begravning i Tärnaby. Hans barndomsvän som hans upplevt så mycket tillsammans med i ungdomsåren har gått bort. Hade det inte varit för min dugga på fredag hade vi troligtvis åkt upp hela familjen och tagit en långhelg i Tärna. Men nu blev det inte så.

Axelina fick bestämma dagens middag då hon igår meddelade att hon ville ha tacos. Sagt och gjort! Så enkelt det är när någon annan sätter menyn. Bara att handla och laga med andra ord.

Själv har jag varit lyckligt lottad som fått hålla mig frisk hela vintern både från förkylningar, influensa och magsjuka. Speciellt då jag varit orolig inför Vasaloppet. Men så i dag blev det min tur. Under dagen har jag utvecklat halsont på vänster sida. Hela vägen upp genom gången till vänster öra faktiskt. Förhöjd puls och allmänt orkeslös och trött är jag också. Tur att jag ändå planerat in en hel vecka vila med sovmornar och allt. 😉

Sammanfattningsvis har jag under helgen blivit en upplevelse rikare, många kontakter rikare och en ny gratis mössa rikare. 😉 Och sist men inte minst, jag har gjort 75% av En Svensk Klassiker. Vätternrundan nästa!

2013-03-04 17.54.00

 

 

Innan jag packar och drar till Dalarna

Måste köra en snabb uppdatering innan jag packar och drar till Dalarna. =)

Sedan jag uppdaterade bloggen för över en vecka sedan har följande hänt:

  • Jag körde ett långpass på 5 h. Underbart! Var helt lyrisk!
  • Axelina tappade sin första mjölktand.
  • Adeline fick vinterkräksjukan fredag kväll. Frisk söndag.
  • Axelina fick vinterkräksjukan söndag kväll. Frisk tisdag.
  • Jag missade några träningspass och hälsocentralsdagen på läkarprogrammet.
  • Jag var på ögonkliniken med Adeline – hon ska få glasögon lillstumpan (svider i studentplånboken!)
  • Jag har skrivit klart och skickat in min ansökan till forskaraspirantprogrammet.
  • Jag kom upp i 50 träningsmil i går!

En mjölktand mindre:

Superduktig tjej hos ögondoktorn:

Så vad gäller inför helgen nu då?

Jo, sällskapet jag ska åka och bo med under Vasaloppshelgen meddelade i dag att han fått influensa. :-/ Stackars karl! Han som legat i och tränat så hårt inför det här! 15 mil rullskidor + 56 mil skidor hittills. Åsså slutar det med att han inte kan åka på söndag! Jag lider med honom. Men han ska fortfarande köra oss andra och vara med som suporter och chaufför under helgen. Men han har tränat betydligt med än jag inför det här. Jag håller fortfarande tummarna för att han blir kry till på söndag, men ber mest till Gud över att han inte ska smitta oss andra i sällskapet som är friska. Håll tummarna ni också! Snälla?!

Min helrätta retroskidväska är packad:

Vi drar mot Mora  i morgon bitti. Går på sportmässan, hämtar ut nummerlappar och kollar in vasaloppsmuseèt. Därefter bilar vi till stugan i Hundfjällen där vi ska sova. Under lördagen kör vi lite lätt uppvärming och känner på skidorna. De andra gubbarna ska visst testa skidor och valla och grejer. Theodor Petersons far är förste vallare i vårt gäng. Ska bli kul att träffa gubben eftersom Andreas hade sällskap med honom hem från Vasaloppet förra året. :-) Själv gör jag det lätt för mig och lämnar in skidorna på vallning i Sälen så att det bara är att plocka med mig dem ner i spåret på söndag morgon. Får hoppas att Tobias Fredriksson och hans vallateam klarar att sköta jobbet sitt bra. Då får jag en desto trevligare resa till Mora under söndagen. Håll tummarna för det också! 😉

Oavsett så är följande min största fasa:YouTube Preview Image

Får hoppas att alla åkare framför mig är duktiga på att verkligen hålla sig I SPÅREN så att det finns fina spåra att glida i. Så slipper alla vurpa.

Håll tummarna för mig i helgen allihopa så rapporterar jag åter på måndag när jag är hemma igen. Andreas och småtjejerna är helt ”ensamma” hemma så kom gärna på besök! 😉

Trevlig helg!!!

Fullt upp och inspirerande forskningsmässa

I måndags hade jag och en vännina tänkt ta en kvällspromenad. Dock ställde vi in den eftersom det blåste rätt så kallt och var allmänt ruggigt och otrevligt ute. Vi bestämde att jag skulle säga till när det kunde passa nästa gång eftersom jag brukar vara den som har svårast att komma ifrån. Så jag satte mig ner och kollade över mitt kvälls-schema för denna veckan och den såg ut som följer:

Måndag: Ledig kväll, inställd promenad

Tisdag:  Bamsegympa med tjejerna 18-19, därefter sedvanlig (om än lite försenad) läggningsprocedur

Onsdag: Möte med studierådet på Villan kl.18.00 – 20.45 (det blev sluttiden)

Tosdag: Translationell forskningsmässa kl.15.00 – 19.30 (vi blev kvar till 19.50) OCH Axelinas simskola kl.18.30-19.15.

Fredag (i dag): Finsittning på Villan kl.18.30-22.00 (jag kommer INTE att stanna längre)

Lördag: Andreas jobbar på GG 12-16 så då är det jag och småtjejerna som ska hitta på något tillsammans. Kl.18.00 är det 75-årsmiddag på Rex eftersom svärfar fyller år.

Söndag: 14.30 är det barnkalas nere på stan för bägge småtjejer

Utöver detta ska det ju sägas att egenstudier och skidträning tillkommer. Så denna vecka har jag enbart kört morgonträning eftersom det inte funnits möjlighet på dagtid. Jag får satsa på lite längre pass i spåret till helgen och på tisdag då det är studentsportardag.

Nu till den translationella forskningsmässan:

Ett event som på alla sätt och vis tilltalade både mig och Andreas. Vår gemensamma dröm och framtidsmål är ju att få forska. Även om det är på olika områden i slutändan. Men forskning, medicin och människokroppen är den gemensamma nämnaren. Just denna mässa tilltalade oss extra mycket då en av våra privata vänner skulle hålla en kort föreläsning om just sin forskning.

Alla förelänsningar och presentationer var jätteintressanta och inte minst nätverkande efteråt och den goda gratismaten. 😉 För en gångs skull var det inte bara en enkel baguette utan faktiskt riktigt trevliga tapas bestående av olika ostar, oliver och lufttorkad skinka eller korv (lite oklart vilket).

Dessutom fick vi under mässan träffa den skicklige handkirurg som sydde fast Sven Mikalessons hand då han kapade av den för många många år sedan (jag har dålig koll) vid en arbetsolycka. Han är tärnabo och har jobbat som frilandsjounalist åt Västerbottens Kuriren. Som tärnabo är detta en händelse man känner väl till och för Andreas var det ju häftigt att få träffa kirurgen själv.

Då tiden för mässan var på eftermiddagen fram till kvällen var vi helt beroende av hjälp utifrån för att ta hand om småtjejerna. Som tur är finns det helt fantastiska människor i Andreas klass som tycker om barn och är snälla och ställer upp när man behöver hjälp. Underbara Sandra tog hand om tjejerna hemma hos oss och sedan kom Pontus och tog med Axelina på simskolan. Så när vi var hemma strax efter åtta på kvällen lade jag i säng tjejerna och sedan körde vi en fikarunda för alla inblandade vuxna. Sandra hade med sig ytterligare en klasskompis för sällskap så vi blev ett trevligt gäng. Det är verkligen guld värt att det finns så fina människor som ställer upp OCH som våra barn dessutom är storförtjusta i! :-) TACK!

Pga av tidbrist är det som vanligt stakmaskinen på Iksu som träffar mig:

Mitt knä börjar bli bättre. Det känns helt okej att gå nu, men cyklingen tar tid. Det är nästan så att jag går fortare än vad jag cyklar pga smärtan i tramptagen. Jag tror att jag promenerar och hämtar tjejerna i eftermiddag. Knäet är fortfarande rejält svullet och av värmen att dömma är det fortfarande en pågående inflamtion (eftersom jag ännu inte är läkare kan jag inte helt säkert uttala mig). 😉

Om en kul grej beräknade jag att jag i dag har avverkat dag 15 på läkarprogrammet av totalt 1100 dagar. Det ni!

TREVLIG HELG!

Fet vurpa och liten knäskada

Jag drog en fet vurpa med cykeln i förrgår. Eller den var inte så fet, men skadorna blev desto fetare. Under de 1,5 åren vi har bott i Umeå har vi cyklat hela tiden året runt. Det har gått jättebra hittills. Så incidenten i förrgår får ses som den allvarligaste hittils. Tur att det inte var allt för allvarlig då.

Det inträffade när jag nederst i en backe skulle kliva av min cykel för att leda den medan jag skulle knuffa Axelina i ryggen uppför. Den välplogade vägen visade sig bestå av en isbana med ett flotunnt snötäcke på toppen. Så jag halkade till och satte mitt högra knä rätt i pedalen. Med full kraft. Pedalerna på min cykel är stenhårda och extremt vassa och fulla med piggar. Så en av de hårda piggarna satte jag rätt på knäskålen. Smällen gjorde rejält ont och jag haltade hem resten av vägen. Tur att vi nästan var hemma. För jag kunde inte böja knäet och knappt belasta det benet.

Axelina, som blev lite förskräckt, lovade att undersöka mig så fort vi kommit hem. Detta utfördes i soffan och vårt första fynd var att det hade blött igenom byxan (som för övrigt var nytvättad). Axelina fick tvätta rent såret med klorhexedin och pappa fick sätta på plåstret (tjejerna vågade inte) och slutligen hjälptes hela familjen åt med att bandagera benet.

 

 

 

Jag kunde knappt gå på benet resten av kvällen och min planerade cykeltur till Iksu morgonen efter var ju bara att stryka direkt. Jag klev upp tidigt och gick till Iksu fram och tillbaka på mitt smärtande knä. Som tur är påverkar det inte min stakning nämnvärt då jag inte behöver böja så mycket i knäna, men att åka skidor på riktigt ute i spåret är uteslutet just nu. Cykelturen med tjejerna till förskolan var det värsta, men jag överlevde. Jobba mycket med vänster ben och låter höger vila.

Nu har det snart gått två dygn sedan det inträffade. Jag kan gå som vanligt utan större problem, snedbelastning eller smärta. Men cyklingen är extremt jobbig. Mest för att knäskålen rörs så mycket. Jag har en rejäl inflamation i vävnaden. Det märks på svullnaden och värmen. Mitt högra knä är märkbart varmare än mitt vänstra knä. Att promenera känns just nu som bästa medicinen. Det ökar cirkulationen och bidrar förhoppningsvis till snabbare läkning. :-)

I går hade vi lab på skolan. En ganska givande hemoglobinlab tillsammans med Eric och Magdalena. Med facit i hand är jag otroligt tacksam över att jag läste kemins grunder i vintras då jag känner att baskunskaperna sitter som de ska för att förståelsen ska infinna sig. Många grupper kämpade med beräkningar av koncentrationer och mäng vi skulle blanda våra lösningar med, men det fixade vi lätt. 😉

Blooooood!

Tyckte att vi jobbade på rikigt bra och på denna kursen har vi en vecka på oss att lämna in labrapporten. Eftersom vi blev klara ganska snabbt hade vi tid att sitta på Medicinska Biblioteket och börja skriva på vår rapport. Så vi har kommit en bit på väg. :-)

Efter skolan och hämtning av småtjejerna hade jag möte med programrået/utbildningsbevakningen på Villan. Jag och Martin sitter som representanter för termin 1. Det var jättegivande och fullt av engagerade och trevliga människor. Vi höll på helt från kl.18.00 till närmare 21.00. Så jag kom hem strax efter kl.21.00 och då var det bara att förbereda inför i dag och sedan gå i säng. Ibland känns det som om dygnet har för få timmar…