Jag har inte så mycket tid att gör blogginlägg just nu. Kommer troligtvis inte att ha det framöver heller. Men en liten uppdatering nu och då ska jag väl få till.

Det blir mest bilder i dag.

Till er som saknar mig pÃ¥ gymmet vill jag bara meddela att jag alltsÃ¥ har börjat pÃ¥ läkarprogrammet och att det inte ser sÃ¥ ljust ut för att fÃ¥ nÃ¥ mycket gymtid under den här terminen. Kan alltid hoppas att det blir bättre efter sommaren. De tider jag tränar är som regel mellan kl.06.00 och 07.15 pÃ¥ mornarna och dessutom med huvudfokus pÃ¥ cykling eftersom det är Vätternrundan som hägrar. SÃ¥ tro inte att jag tappat stinget, jag mÃ¥ste bara prioritera studierna och familjen just nu…

Morgonjogg i minusgrader och dimma:

Våren har kommit till vår gård (fyndigt va?):

Så mysigt att få cykla hem från förskolan i fullt dagsljus med en sol som skiner. Höjdpunkten för dagen: Hitta ankorna på Mariehemsängarna och mata dem. Idag hade vi tur att tjejerna fick med sig några Mariekex från förskolan som de kunda mata ankorna med. Det tycker dessutom föräldrarna om också. Att inte tjejerna äter kex. men hellre ankorna alltså.

Igår fick jag mig ett cykelpass med plugg medan Axelina hade simskola (som hon alltid har på onsdagar):

Nu ska jag läsa lite vetenskapliga artiklar innan jag går i säng. God natt!

Så var skolan igång igen efter påsklovet. Inte för att jag tagit så mycket paus från studierna, men nu är det schemalagda föreläsningar som vanligt igen. Och man får träffa klassen igen. Många har hunnit få lite färg på huden och några har passat på att fixa till sig lite här och där med nya frisyrer och hårfärger.

Igår avlöpte med en morgonjogg följt av lämning på förskolan varpå jag direkt cyklade ner på Strömpilen för ett ärende på apoteket och posten. Därefter svettigt till veckans första föreläsning. Lunchade med älsklingen som håller till i grannhuset och går normala schematidern nu också. Mys! <3 Efter föreläsningen drog jag hem och hann tom dammsuga av lägenheten innan älsklingen kom hem med småtjejerna för middagsmat.

Idag inledde jag dagen med en morgonpromenad före frukost. Sedan bar det av till förskolan för lämning och direkt efter det rätt upp till Carlshem och Norrlandskliniken för röntgen av mitt onda knä. Jag är varken radiolog eller läkare, men det såg onekligen bra ut av bilden att dömma så jag skulle tippa att det är en mjukdelsskada. Känns ju positivt om det är så att mjukdelarna läker fortare än ben. Hoppas att jag är hel snart och kan cykla Vätternrundan utan smärta. Det har ändå kännt rätt okej på de spinningpass jag hunnit med under påsklovet.

Efter röntgen var det illfart till universitetet och föreläsningen (som jag tyvärr kom för sent till). Lunchen spenderades återigen med älsklingen och hans trevliga klasskompisar.

ApropÃ¥ skolan och studier sÃ¥ har jag verkligen börjat märka av min koffeinfrihet. Jag har ju ingen huvudvärk eller känner av det rent kroppsligt mer än att jag är sÃ¥ SJUKT TRÖTT pÃ¥ föreläsningarna. Speciellt idag höll jag pÃ¥ att somna lite före lunch. Jag skulle önska att det var kaffe i min te-termos istället för rooibos… Vet inte om jag fullföljer koffeinfriheten i hela tre veckor om jag riskerar att det gÃ¥r ut över studierna. Det borde ju kanske vara ett tecken pÃ¥ att jag sover för lite pÃ¥ natten, men jag har inte tid att sova fler timmar sÃ¥ som mitt liv ser ut just nu tyvärr.

I övrigt har jag lagt ner detoxen beträffande mejerivaror och rött kött. Ã…tta dagar var tillräckligt och jag äter riktigt mycket grönsaker och antioxidantrik kost i vanliga fall. SÃ¥ jag mÃ¥ste ärligt talat säga att jag inte märkte sÃ¥ stor skillnad mer än att jag saknade min ägg och baconfrukost väldigt mycket. Jämfört med hallon och broccoli sÃ¥ stÃ¥r jag mig dessutom längre pÃ¥ min standardfrukost. SÃ¥ denna vecka har jag börjat äta ”vanligt” igen. Vanligt i min bemärkelse.

Efter skolan susade jag ner till Frukthörnan pÃ¥ stan för att köpa 100% choklad som en söt vännina tipsat mig om skulle finnas att köpa där. Har aldrig varit inne pÃ¥ frukthörnan förut, men snacka om att vara en ulv i fÃ¥rakläder! Det fanns inte en frukt där inne, men HUR MYCKET CHOKLAD SOM HELST! Alla stora och kända märken samt gott te var vad sortimentet bestod av. Hade ingen aning om att det var där man kunde hitta delikatesserna. Där och pÃ¥ DuÃ¥ sÃ¥ klart. Ska spana in deras chokladsortiment snart ocksÃ¥. Var ett tag sedan vi var där nu. Lika bra det om plÃ¥nboken fÃ¥r välja… PÃ¥ Frukthörnan blev det iaf följande:

Bönan heter Criollo och det är en single blend kakao (dvs inte en blanding av flera bönor). Den kommer från regnskogarna på Madagaskar och skörden av denna böna utgör enbart ca 1% av den globala kakaoskörden varje år. Damen i butiken sa att har man väl testat den så kan man aldrig byta till någon annan 100% choklad. Och speciellt INTE Lindt 99%.  Jag vågar knappt testa med risk för att jag lägger mig till med en allt för dyr och exklusiv vana och inte kan äta någon annan choklad igen. Min pappa brukar förse oss med 99% Lindt dirketimporterad från Schweiz.

Så för att sammanfatta dagen i utgifter: Röntgen 100 kr + choklad 74 kr = 174 kr

Känns inte riktigt som att kostnaderna står i propotion till varandra och vad man får. Men så kan man ju tänka på att bönan transporterats helt från Madagaskar vidare till Frankrike och slutligen hit till Umeå. Röntgenbilderna tog ju trots allt bara 6 minuter, så det var ju en lite dyr timpeng iaf. Rent av 1000 kr i timmen. Så kanske var det rimligt ändå.

Så fick vi spontanbesök av goa Solveig lagom till middagen och sedan hade tjejerna Bamsegympa. Något Adeline längtat efter under påsklovet. Hon har STORT behov av att få röra på sig. Nu ska jag plugga lite innan jag kryper ner under täcket.

Underbart att cykla hem med tjejerna nu när det är ljust ute på eftermiddagarna. Höjdpunkten på resan: Ser vi några ankor?

Till samma ställe dessutom. Ja, hela vår lilla familj har cyklat till Ersboda tre dagar i rad. Det har varit helt fantastiskt väder i Umeå denna vecka och vi har försökt hitta nya vägar till samma mål varje dag. Vi känner att det är viktigt att vi och småtjejerna får vår dagliga dos av cykling och motion nu när tjejerna har ledigt från förskolan. Alla mår bra av lite frisk luft, sol mot huden, vind i ansiktet och fart i benen.

Gårdagen startades med en favorit i repis: Morgonspinning följt av CXWORX. Turligt för mig var det söta Sara som höll i klassen igen trots att det egentligen inte skulle vara hon. Hennes musik är riktigt peppande Oturligt nog dock var det Core istället för CX. Inte i närheten lika bra och tuff träning. Orkade inte med de sista fem minuterna av passet av ren tristess, så jag cyklade hem.

Mins ni vurpan jag drog i mitten av februari då jag skadade knäet rejält? Det har ju varit ganska illa med cyklingen så jag har ÄNTLIGEN (snabbt och effektivit) fått en tid för röntgen. Jag kan gå, joggaoch åka skidor utan smärtor, men INTE cykla, vilket är förödande för min träningen då det är Vätternrundan som står på tur härnäst. Men på tisdag ska jag till Norrlandskliniken och gå till botten med problemet.

I dag inleddes dagen med 40 min morgonjogg tätt följt av frukost och sedan en cykeltur till universitetet för att delta i en forskningsstudie. Jag och Andreas deltar så ofta vid har tid och möjlighet. Givet att studien känns okej. Ett exempel på en studie som inte kändes okej var en där man skulle ge bort en bit av sin hälsena för 1000 kr. Sådant sysslar vi inte med. Men vi gör allt vi kan för att bidra till forskningen. Något vi själva hoppas att andra ställer upp på när vi själva kommer att bedriva forskningsprojekt i framtiden.

Tidsenlig frukos:

Vårt avokadoträd fick sig en trevlig omplantering i dag också. Sist den planterades om var för cirka ett år sedan och den lilla krukan var nu urvuxen. Kul att se hur den frodas och växter. Kanske vi har oss en avokado om en sisådär 10-15 år.

Apropå avokado så har jag avverkat dag 6 på min detox och det går riktigt bra. Jag har inte haft huvudvärk på flera dagar och måste erkänna att min vanligtvis så älskvärda energidryck luktar lite skumt. Inte alls så gott som jag har för mig att den brukar lukta. Dessutom har så mycket annat börjat smaka rikitgt mycket! Jag åt några paranötter till frukosten och OJ vad de har massor av smaksnyanser! Söta är de också för övrigt. Då vår kaka med 100% choklad tog slut i dag gick jag över till Lindt 99% och OJ vad den plötsligt smakade sött trots at den ju faktiskt är bitter och sträv som ett pappersark i vanliga fall. Det är riktigt spännande det här med vad som händer med smaklökarna nu när jag varken äter salt, socker, sötningsmedel eller koffein (eller andra tillsatser i maten för den delen). Har hittat ett te från Friggs som går alldeles utmärkt att dricka precis som det är. Det behöver inte ens sötas med några frusna hallon!

Dock har jag inte lyckats klura ut hur jag ska få i mig Spirulina som jag beställt hem. Det står att man ska blanda ut en tesked i juicen, en smoothie eller något annat man brukar dricka. jag dricker ju bara vatten och te. Blanda det i te? Knappas! Så har ni förslag på hur jag ska lyckas få i mig detta mirakelkosttillskott får ni gärna höra av er.

För övrigt så är Andreas nu klar med sin labrapport och påbörjar nu kurs på måndag. Själv har jag fullt upp med plugg och kommer antagligen att spendera helgen på Medicinska biblioteket för att få lite lugn och ro.

Startade dagen med 1 h promenad kring Nydala i medan solen gick upp över trädtopparna. Helt underbart med blå himmel! Träffade en söt ekorre på vägen också.

Så hem för frukost innan mamma och min syster Madde skulle eskorteras till Östra Station. Nedan en bild på en typisk detoxfrukost. Idag har jag varit helt utan huvudvärk dessutom! Insåg att jag just idag ätit som om jag vore vegan samt gluten- och laktosintolerant. Fast jag brukar ju äta glutenfritt i vanliga fall också, men inte direkt veganiskt (heter det så?).

Det blev buss till NUS pga all packning mamma hade med sig. Så vi hängde lite på stationen innan vi vinkade av tåget kl.09.15. Sedan tog jag och småtjejerna en promenad till Universitetsbiblioteket för att hämta ut en bok jag hade reserverat. Då passade tjejerna på att leka med leksakerna de har vid ingången. Jag passade på att läsa några sidor i boken under tiden.

Sedan fortsatte färden hem i form av en lååååååångsam promenad. Varje snöhög skulle ju bestigas, varje is krossas och varje sten kastas i vattendrag. Vi var hemma lagom till lunch och då hade älsklingen fått lite pluggro i några timmar.

Tog en matpaus och jag passade på att tömma och fylla tvättmaskinerna på nytt. Har totalt kört 10 maskiner igår och idag. Bokade tvättstugan hela dagen idag eftersom ingen annan ville tvätta så jag har sprungit fram och tillbaka som en stucken gris. Var dels en masse kläder från påskresan till fjällen att tvätta samt alla sänkläder från oss och vårt besök.  Känner mig väldigt produktiv!

Efter lunchen blev det dags för nästa tur ut och lufta och mortionera mig och smÃ¥tjejerna. Vi cyklade till Ersboda handelscentrum. Axelina fick en ny baddräkt igÃ¥r som hon ska ha pÃ¥ simskolan varje onsdag eftersom hon börjat växa ur den gamla. DÃ¥ var ju inte Adeline sen med att pÃ¥peka och att hon minsann ocksÃ¥ ville ha en ny baddräkt eller bikini. Hon har ju hittills alltid fÃ¥tt ärva efter Axelina, men eftersom hon var sÃ¥ bestämd pÃ¥ att fÃ¥ sig en egen ny bikini (som INTE Axelina haft) valde vi att gÃ¥ henne till mötes genom ett besök pÃ¥ H&M. Där utgör en ny barnbikini inte sÃ¥ stor post i studentbudgeten…

Sagt och gjort! 79.90 kostade den och knallrosa var den.

Väl hemma igen var det tvÃ¥ rejält trötta smÃ¥tjejer. Mat i magen och en mysstund i soffan sedan var det bums i säng där de nu sover som smÃ¥ grisar. Jag häll själv pÃ¥ att somna inne hos dem och känner mig nu som en zombie. Har inte pluggat nÃ¥got alls sÃ¥ jag ska jag gÃ¥ i säng med boken jag hämtade pÃ¥ UB idag. MÃ¥ste bara bädda med de nytvättade sängkläderna först…

Dagens supergröna och GODA lunch:

det syns inte så tydligt vad det är, men det är alltså krispsallad i botten, kokt broccoli, sojabönor och avokado på toppen. Har inte räknat antalet tekoppar i dag, men skulle tro att det blivit lite färre eftersom jag varit i farten mycket. Kanske 5-6 koppar.

Den här bilden har Adeline tagit. Tyckte den var så himla fin och att den skildrar vårt hem på ett talande sätt:

Och det gick det med!

Igår reste vi hem från Tärnaby. Det blev en väldigt kort påskvistelse i år, men det beror på många faktorer. Vi hade oturen att tvingas resa med både buss och tåg och således blev resan både långdragen och dyr. Men tjejerna var supernöjda för på tåget fick de lov att sitta med tågföraren och köra mellan två stationer:

Det var lite synd att vi behövde fara hem sÃ¥ tidigt dÃ¥ smÃ¥tjejerna ÄNTLIGEN börjat uppskatta skoterÃ¥kning sÃ¥ mycket att de ville Ã¥ka mer och mer och mer. ”Igen Pappa! Igen mamma!” När de var mindre grät de eller rusade undan sÃ¥ snart vi startade skotrarna.

Är inne på dag tre av detox och huvudvärken börjar så sakteligen att släppa sitt grepp. Startade dagen med ett spinningpass kl.07.00 med härliga Sara Johansson tätt följt av CXWorx 30 min. Till detta kom promenaden till och från Iksu i strålande solsken. Underbar morgon! Jag förundrades mest över vilken liten skillnad jag kände av att vara utan koffein.

Väl hemma igen passade jag på att pyssla om mig själv rejält med dusch, hårinpackning, ansiktsmak, manikyr och hela kittet. Det blev inte så mycket sådant i Tärna då man antingen skållar sig eller förfryser varje gång man ska duscha. Således en upplevelse som undviks in i det sista.

Gårdagens kvällsfika:

Idag kom Glossyboxen för mars månad (ja, det hann bli april). Lätt den bästa boxen hittills! Min prenumeration gick ut för ett tag sedan och jag har inte riktigt kännt att vi haft råd med en fortsatt prenumeration. Men jag fick mig en gratisbox för att jag värvat några och samlat lite poäng genom att besvara enkäter. Här är vad jag fick i min:

Både bare Minerals och Decleore är ju riktiga lyxmärken. Dessutom ät Trind nail repair något jag använder hela tiden. Perfekt med andra ord!

Har förresten min mamma och syster på besök här sedan förra veckan. Imorgon åker de åter hem till Göteborg. Håll tummarna för att tågen går som de ska! Hittills har mamma aldrig lyckats få sig en resa till eller från Norrland utan äventyr, inställningar, förseningar eller snökaos. Vi får hoppas att det går som smort i morgon.

Blev kanske lite sporadiskt och osammanhängande blogginlägg det här, men huvudsaken är att jag uppdaterar er lite i alla fall.

Morgonstund har guld i mun:

Denna blogg har både blivit lite bortglömd och nedprioriterad. Jag har en vision om att kunna uppdatera med jämna mellanrum för att hålla nära, kära och även främmande uppdaterade på vårt liv. Jag måste bara beklaga att bloggen fått lida den sista tiden.

Ska försöka ändra på det när jag kommit tillbaka i balans och i fas med mig själv och mitt liv igen. Detta påsklov är i alla fall en bra början.

Jag har varit ganska stygg mot mig själv och min kropp sedan Vasaloppet. Inte brytt mig som mycket om vad jag petat i mig och det har min kropp fått lida för. I dag påbörjade jag därför en detoxkur som Andreas storkusin inspirirade mig till. Blev tokpeppad och insprirerad av honom. Kunde knappt vänta med att få komma igång och att sedan komma i fas med mig själv igen efter 21(!) dagar. Just idag på dag 1 känns det som att 21 dagar är en evighet. Men jag hoppas att det bara svischar till och sedan är det 20:e april och barnbidraget klirrar in på kontot igen.

Så vad har jag fått ut av första dagen?

1. Huvudvärk (förklaras av avsaknaden koffein)

2. Rännskita (orsak okänd – men som tur är ingen magknip i samband med detta)

Dagens frukost (vanlig frukost visas överst i bild):

Nu är det rent vatten som gäller samt grönt eller rött te OSÖTAT. Tur att det blir sött av några frusna hallon.

Jag lovar att uppdatera med hur det gÃ¥r för mig i det här projektet. Inte minst sÃ¥ ska det bli spännande att se hur länge huvudvärken sitter i…

Ja, tiden flyger förbi. Min ambition om att skapa ett inlägg per dag är ju bara att glömma. Jag är nöjd om jag lyckas uppdatera bloggen en gång i veckan numer!

Så vad har hänt sedan sist?

Axelina hade simskoleavslutning i torsdags förra veckan. OJ, så mycket som hänt där! Hon har blivit en riktig sjöjungfru. Det är helt fantastiskt som förälder att se den utveckling hon har gjort nu på vårterminen. Hon dyker ohämmat och hoppas i vattnet och blockar upp grejer från botten och simmar mer under ytan än i ytan. Jag och Andreas var precis likadana som små. Rena vattendjuren. Älskade att simma under ytan mest av allt. Så i torsdags blev det diplbom, tre nya simmärken och så klart den obligatoriska glassen. Nu är Axelina redo för nivå 2 som börjar igen vecka tolv.

På fredagen hade jag muntlig dugga i cellkursen. Det var nervigt! Hade pluggat på tok för lite eftersom jag lagt så mycket tid på skidåkning och att avlasta älsklingen med barnen under hans tentaplugg. Men det gick vägen i alla fall. Jag var inte helt lost, även om kunskapen hade kunnat vara något djupare förankrad. Men det var en tuff förhörsform. Vad som var inbokat som 60 min muntligt förhör blev fort 1 timme och 40 min! Ja, det var galet långt och alla fick besvara två frågor var inför alla andra i gruppen. Vilken lättnad när vi fick beskedet att vi alla var godkända!

Kan ju passa på att nämna att jag drog på mig någon form av halsfluss kombinerad öroninlammation i förra veckan också. Jag har ju haft turen att få hålla mig frisk i stort sett hela vinter och framför allt inför Vasaloppet. Runt om oss har folk varit förkylda, haft influensa, vinterkräksjuka m.m. Inte ens när småtejerna här hemma spydde blev jag drabbad. Så när Vasaloppet väl var avklarat och jag slappnade av small det bara till. Vet inte vad som utslöst det hela, men resultatet blev (enligt med egen teori) någon sorts streptokocker i svalg och upp mot örat på vänster sida. Så jag hade några tunga dagar med ont i hals och öra, något lätt feber och absolut inget ork eller flås. Men som tur är har det gått över och jag har nu kunnat gå morgonpromenader två dagar i rad. Snart är jag tillbaka på gymmet också. Längtar!

I lördags var vi och hälsade på Farmor och per i Holmsund. Inte min farmor, men småtjejernas farmor. Det är alltid mysigt att få åka bil ut till Holmsund, uppdateras om varandras liv och bli bjuden på massor av god mat. Tack! <3

Svärmor (som farmor heter i min värld) driver ju Holmsunds Blommor ute i Holmsund. En helt underbar butik med massor av fina presentartiklar och inredningsdetaljer också. Hon har en blogg där man kan låta sig inspireras: http://www.holmsundsblommor.blogspot.se/

Jag brukar alltid hitta tusen saker i butiken som jag har lust att köpa. Nästan så att jag måste se till att spara en slant mellan besöken så att jag har råd att köpa mig något varje gång jag är där. Här är några smakrpov:

På söndagen tvättade jag typ 8 maskiner med diverse tvätt. Gick fram och tillbaka till tvättstugan halva dagen. Då märktes det verkligen hur slut jag var i kroppen, men på något sätt gick det i alla fall. Och massor av ren tvätt att ta vara på blev resultatet. Vi for dessutom till simhallen en sväng också. Så medan Andreas tränade passade jag på att försöka plugga lite medan jag vaktade tjejerna som plaskade i bassängen. Mysigt med picknick i simhallen:

SÃ¥g förrestenen en tjej pÃ¥ en cykel igÃ¥r som fick mig att reagera lite. Inget ont om tjejen. Handlade mer om vad hon hade pÃ¥ sin pakethÃ¥llare. OM jag hade haft den snygga Marc by Marc Jacobsväskan hon hade, sÃ¥ har jag dÃ¥ INTE klämt fast den pÃ¥ pakethÃ¥llaren pÃ¥ det viset. Hade jag DESSUTOM haft en iPad i ett snyggt skinnfodral som hon, hade jag dÃ¥ INTE haft den uppstickandes ur en handväska fasstklämd pÃ¥ pakethÃ¥llaren. Och dessutom hade jag INTE lÃ¥tit min plÃ¥nbok sticka upp sÃ¥där ur en öppen väska pÃ¥ pakethÃ¥llaren. Men nu är vi som tur är i UmeÃ¥ och inte i Göteborg, sÃ¥ det är väl igen egentlig fara. Men poängen är att jag verkligen önskade att jag hade de där prylarna och att jag skulle uppskatta dem sÃ¥pass mycket att jag inte skulle vÃ¥ga ”misshandla” eller exponera dem pÃ¥ det sättet. Speciellt inte när man cyklar pÃ¥ och inte har uppsikt bakÃ¥t. Tänk om alltihop hade gÃ¥tt i backen! Men en komplimang till tjejen: Snygg väska!

I dag ska jag pÃ¥ anställningsintervju hos kommunen ang sommarvikariat inom vÃ¥rd, hemtjänst och personlig assistans. HÃ¥ll tummarna för mig att det gÃ¥r bra! Även om jag drömmer om att forska i sommar är ett jobb bättre än ingenting….

Avslutar med en cykelbild från igår:

Nu är jag obarmhärtigt tillbaka i vardagen och väldigt stressad då jag har en hel del att komma ikapp i skolan med bl.a. en muntlig dugga på fredag. Men det tänkte jag inte redogöra för nu. Nu ska jag berätta om helgens äventyr i Dalarna.

Det startade på fredag morgon då Ola kom och plockade upp mig och vi bilade ner till Mora utan Fredrik som tyvärr tvingades kasta in handduken pga influensa. Ola och den fina bilen som tog oss till Dalarna:

Under eftermiddagen kom vi fram till Mora då jag gick på mässan och hämtade ut min nummerlapp. Mässan i Mora:

Där mötte vi ocksÃ¥ upp Olov och Lennart som vi skulle dela stuga med. Lennart skulle Ã¥ka Vasaloppet och Olov hade sÃ¥lt sin plats till Ola pga en dÃ¥lig axel och vad han själv kallar för ”gubbvad”. Karln är överläkare sÃ¥ han vet säkert vad han pratar om. Lennart och Olle vid frukosten:

I stugan i Hundfjället tog vi det lugnt och passade pÃ¥ att vara lite sociala och prata strategier inför söndagens lopp. Det var ett gyllene tillfälle för mig att lära känna gubbarna lite grann eftersom som var ”outsidern” i gubbgänget.

Under lördagen laddade vi med att testa skidorna och spåren i Hunfjället. Jag hade tänkt mig 5 km lätt skidåkning, men det blev 9,1 km på extremt tunga skidor. Gubbarna ville kolla föret inför kvällens vallning. Själv har jag hela tiden kört ovallat och således tränat ganska tungt. Tänkte att jag skulle få fördelen av att träna tungt och tävla lätt.

Jag hade förbeställt valla av Tobias Fredriksson och hans team i Sälen. Hade för avsikt att köra Vasaloppet på mitt livs bästa skidor och inte lämna något åt slumpen. Så vi körde en sväng in till Sälen och lämnade in mina skidor och passade på att köpa middag. Under lördagen kom också Jonas Peterson och hans bror Klas. Även Jonas är läkare och för övrigt far till den mycket duktige skidåkaren Theodor Peterson. Vi käkade gemensam middag under kvällen och sedan vallades det skidor för fullt av hela gänget. Kl.21.00 släcktes lamporna och väckarklockan var ställd på kl.04.30 söndag morgon.

Efter en alldeles för kort natt var det bara att kasta sig upp ur sängen, dra på sig prestationsdressen och trycka i sig frukosten. Bilarna började rulla mot start strax före kl.05.30. Det var svårt att äta så tidigt på morgonen så jag tryckte den sista frukosten i bilen, men kl.06.00 var jag färdigäten. Strax under tre minusgrader i startområdet, men ändå kändes det ganska kallt:

Jag fick snällt finna mig i att placera mig i det nionde ledet. Jag överdriver inte när jag skriver att jag hade 500 m fram till startlinjen. Stämningen nere i startområdet är svår att beskriva. Att så många människor samlas på ett så litet område och har något så stor gemensamt är lite speciellt. Solen började så sakteligen att stiga upp och ge oss beskedet om att det skulle bli ett fantastiskt väder att åka skidor i. Så kom helikoptrarna hovrande. Tre stycken var det. Fler än vad jag trodde. Men häftigt var det! Träffade en gammal tysk i spåret bredvid som meddelade att han gjorde sitt 20:e Vasalopp och önskade mig en trevlig resa till Mora. Tror han blev glad över att jag pratade tyska med honom.

Här är jag taggad, glad och lyckligt ovetandes om vad som skulle vänta mig i spåret:

När speakern meddelat att klockan var Ã¥tta och starten hade gÃ¥tt var det bara att lugnt avvakta. För här bak i nionde ledet började det inte röra pÃ¥ sig förrän 4-5 minuter senare. Och dÃ¥ rörde det sig galet lÃ¥ngsamt. Skida 3-4 m och sedan tvärstopp, skida 3-4 m och sedan tvärtsopp, osv. En bit innan vägövergÃ¥gen stod det helt still. Sedan var det bara att börja promenera med myrsteg upp för vägen och den lÃ¥nga backen. myrsteg blandat med stillastÃ¥ende. När vi hade kommit ungefär halvvägs upp i backen frÃ¥gade jag en tjej hur länge vi hade hÃ¥llit pÃ¥ varvid hon meddelade ”50 minuter”. SHIT! PÃ¥ 50 minuter hade jag hunnit 2 km! Väl uppe pÃ¥ myrarna försökte jag fÃ¥ upp farten sÃ¥ gott det gick, men det var ganska trÃ¥ngt i spÃ¥ren. Första kontrollen i SmÃ¥gan nÃ¥dde jag efter 1 h och 45 min. En kvart senare än vad jag hade räknat med. Kände mig lätt stressad över det faktum, men det var bara att upprätthÃ¥lla tempot och skidÃ¥kingen.

För er som inte vet det så hade jag alltså ett tåg att passa kl.18.30 från Mora, så jag var lite lätt stressad. Jag hade inte för avsikt att inte klara tidsmålet på UNDER 9 timmar som jag hade satt upp för mig själv. Att faila fanns inte på världskartan. De tre första kontrollerna försökte jag att bara susa igenom då jag hade min egen Camleback med 1,5 l vatten på ryggen. Men det var inte helt lätt eftersom folk stod still i hela spåret i bredd. Så det var att ursäkta sig och köra lite kors och tvärs över folks skidor. Men fram kom jag i alla fall.

I Evertsberg, då man kommit ungefär halvvägs genom loppet, passade jag på att ta en paus då jag behövde gå på toaletten. Efter att ha köat otåligt i två minuter och konstaterat att kön inte rört sig ur fläcken gjorde jag som en av grabbarna och gick och kissade bakom en pistmaskin. Inte hade jag tid att drälla bort halva dagen i Evertsberg inte! Drog halva energidrycken jag hade med mig som älsklingen blandat åt mig och sedan skidade jag på.

Eftersom mitt eget vatten tog slut fram till nästa kontroll använde jag de resterade kontrollerna till att fylla på vatten. Med 19 km kvar i Hökberg drog jag den andra halvan av min energidryck och fortsatte bälga vatten. För törstig var jag trots att jag druckit bra sedan start.

Under andra halvan av loppet tänkte jag för mig själv att folk måste tycka att det ska vara tråkigt att åka ett Vasalopp och bara stå och staka timme efter timme. Men det kan jag tala om för er att det INTE är! Inte i  söndags i alla fall. Det var tokspännande från start till mål! Det gäller att hålla koll på stavarna och alla medåkare som vurpar i tid och otid. Inte minst så måste man byta spår en hel del om man som jag inte nöjer sig med att skida som de andra söndagsåkarna i led 9. Just i söndags var det dessutom så dåliga spår och löst före att man verkligen var tvungen att fokusera nedåt för att inte tappa balansen och vurpa. Jag lyckades med prakstycket att vurpa en gång på platten och en gång i en utförsbacke. Det är jag trots allt ganska nöjd med. BARA två gånger. Men det är lätt att dras med när andra runtomkring vurpar.

Efter 74 km bjöd Preem, som huvudsponsor, på en torr mössa och ännu mera vatten.

Resten av sträckan skidade jag bara på. Hade bra fäste under hela loppet och kunde utan problem diagonala i uppförsbackarna förutom där det var lössnö i form av socker då det gick lite halvtungt att lyfta skidorna.

Med tre km kvar till mål var det enda jag kunde tänka på en Pepsi Max. Sååååå gott det skulle bli med en Pepsi Max! Dels var jag ju rätt så törstig, men vid det laget kände jag också hur underbart det skulle bli med koffeinet och inte minst smaken!

Det blev tyvärr ingen slutspurt på upploppsrakan eftersom jag hann komma ikapp en gubbe som inte hade för avsikt att spurta. Och eftersom alla de andra spåren var upptagna var det bara att fint finna sig i att gå i mål i gubbens rygg. Men glad var jag! Jag grät en skvätt av lättnaden över att hå nått Mora och joggade sedan fort vidare till skidinlämningen och bussarna till dusch och omklädning. Jag skulle ju hinna med tåget!

Tiden då? Jo, klockan stannade på 8:45:03. De första 11 km av loppet tog mig 1:44.18. Så jag är mest imponerad över att jag lyckades ta in såpass mycket under resten av resan att jag faktiskt klarade mitt mål på under nio timmar. Om jag, som Anja, hade fått starta i fjärde ledet så LOVAR jag att jag hade slagit hennes tid och kommit i mål på gott och väl under åtta timmar. Men det är en annan historia. Jag ska inte konkurrera med mig klubbkamrat. För vi körde bägge för den underbara klubben Tärna IK Fjällvinden.

Såhär glad bli man när man passerar målet i Mora:

Tänker jag göra om det? Ska jag åka Vasaloppet igen?

Samma kväll svarade jag tveklöst ”nej”. Det var allt för dÃ¥ligt spÃ¥r, sÃ¥sigt före och köande för att det skulle vara värt upplevelsen en gÃ¥ng till. Men nu nÃ¥gra dagar i efterhand känner jag mig otroligt revanchsugen. Den tid jag Ã¥kta pÃ¥ i Ã¥r skulle troligtvis ge mig ännu bättre startled till nästa Ã¥r vilket i sig ger mig en chans att fÃ¥ en ännu bättre tid osv. För jag VET att det hade kunnat gÃ¥ SÃ… MYCKET FORTARE om jag hade fÃ¥tt köra mitt race och skida pÃ¥ frÃ¥n start till mÃ¥l. Men nu valde jag bort det genom att Ã¥ka Vasaloppet. Hade jag enbart jagat bra tid skulle jag ha Ã¥kt Öppet SpÃ¥r. Men jag ville ha folkfesten, upplevelsen, masstarten. Och jag fick den. Men jag kommer att njuta SVT-sändningen nästa Ã¥r. Mest egentligen bara för att jag inte har tid att göra en liknande satsning igen. Det har tagit otroligt mycket av min tid att skida de 50 milen inför Vasan. Jag har tappat mycket sudietid och ligger faktiskt stressande efter mina kurskarater i pluggtid och kunskapsnivÃ¥. De kommande fem Ã¥ren ska studierna prioriteras även om jag självklart kommer att fortsätta träna sÃ¥ länge jag lever.

I dag och i morgon är jag och tjerna ensamma hemma. Älsklingen är på begravning i Tärnaby. Hans barndomsvän som hans upplevt så mycket tillsammans med i ungdomsåren har gått bort. Hade det inte varit för min dugga på fredag hade vi troligtvis åkt upp hela familjen och tagit en långhelg i Tärna. Men nu blev det inte så.

Axelina fick bestämma dagens middag då hon igår meddelade att hon ville ha tacos. Sagt och gjort! Så enkelt det är när någon annan sätter menyn. Bara att handla och laga med andra ord.

Själv har jag varit lyckligt lottad som fått hålla mig frisk hela vintern både från förkylningar, influensa och magsjuka. Speciellt då jag varit orolig inför Vasaloppet. Men så i dag blev det min tur. Under dagen har jag utvecklat halsont på vänster sida. Hela vägen upp genom gången till vänster öra faktiskt. Förhöjd puls och allmänt orkeslös och trött är jag också. Tur att jag ändå planerat in en hel vecka vila med sovmornar och allt.

Sammanfattningsvis har jag under helgen blivit en upplevelse rikare, många kontakter rikare och en ny gratis mössa rikare. Och sist men inte minst, jag har gjort 75% av En Svensk Klassiker. Vätternrundan nästa!

Måste köra en snabb uppdatering innan jag packar och drar till Dalarna. =)

Sedan jag uppdaterade bloggen för över en vecka sedan har följande hänt:

• Jag körde ett lÃ¥ngpass pÃ¥ 5 h. Underbart! Var helt lyrisk!
• Axelina tappade sin första mjölktand.
• Adeline fick vinterkräksjukan fredag kväll. Frisk söndag.
• Axelina fick vinterkräksjukan söndag kväll. Frisk tisdag.
• Jag missade nÃ¥gra träningspass och hälsocentralsdagen pÃ¥ läkarprogrammet.
• Jag var pÃ¥ ögonkliniken med Adeline – hon ska fÃ¥ glasögon lillstumpan (svider i studentplÃ¥nboken!)
• Jag har skrivit klart och skickat in min ansökan till forskaraspirantprogrammet.
• Jag kom upp i 50 träningsmil i gÃ¥r!

En mjölktand mindre:

Superduktig tjej hos ögondoktorn:

Så vad gäller inför helgen nu då?

Jo, sällskapet jag ska åka och bo med under Vasaloppshelgen meddelade i dag att han fått influensa. :-/ Stackars karl! Han som legat i och tränat så hårt inför det här! 15 mil rullskidor + 56 mil skidor hittills. Åsså slutar det med att han inte kan åka på söndag! Jag lider med honom. Men han ska fortfarande köra oss andra och vara med som suporter och chaufför under helgen. Men han har tränat betydligt med än jag inför det här. Jag håller fortfarande tummarna för att han blir kry till på söndag, men ber mest till Gud över att han inte ska smitta oss andra i sällskapet som är friska. Håll tummarna ni också! Snälla?!

Min helrätta retroskidväska är packad:

Vi drar mot Mora  i morgon bitti. Går på sportmässan, hämtar ut nummerlappar och kollar in vasaloppsmuseèt. Därefter bilar vi till stugan i Hundfjällen där vi ska sova. Under lördagen kör vi lite lätt uppvärming och känner på skidorna. De andra gubbarna ska visst testa skidor och valla och grejer. Theodor Petersons far är förste vallare i vårt gäng. Ska bli kul att träffa gubben eftersom Andreas hade sällskap med honom hem från Vasaloppet förra året. Själv gör jag det lätt för mig och lämnar in skidorna på vallning i Sälen så att det bara är att plocka med mig dem ner i spåret på söndag morgon. Får hoppas att Tobias Fredriksson och hans vallateam klarar att sköta jobbet sitt bra. Då får jag en desto trevligare resa till Mora under söndagen. Håll tummarna för det också!

Oavsett så är följande min största fasa:

Får hoppas att alla åkare framför mig är duktiga på att verkligen hålla sig I SPÅREN så att det finns fina spåra att glida i. Så slipper alla vurpa.

HÃ¥ll tummarna för mig i helgen allihopa sÃ¥ rapporterar jag Ã¥ter pÃ¥ mÃ¥ndag när jag är hemma igen. Andreas och smÃ¥tjejerna är helt ”ensamma” hemma sÃ¥ kom gärna pÃ¥ besök!

Trevlig helg!!!

I går fick jag mig ett trevligt pass i spåret på 21 lugna km. Inte lugna som i långsamt tempo, men lugna för att det kändes hur lugt som helst att köra dem och jag hade utan problem kunnat fortsätta ett tag till om det inte var för att jag skulle till skolan och case-redovisning. Det känns verkligen bra i kroppen och jag njuter i fulla drag av att åka skidor. Annat var det med de gamla skidorna som jag köpte av en kompis. Vilken otrolig ångest jag hade haft nu om jag vetat att det var de skidorna som skulle ta mig till Mora. :-/ Men så är inte fallet som tur är. Nu kör jag på att par sprillans nya Fischer. För första gången körde jag hela passet med camelbacken som jag hade tänkt ta med mig på Vasaloppet. Jag kommer ju att ha egen sportdryck samt lite proviant med mig istället för att använda mig av det som delas ut längs spåret. Fördelen med camlebacken, trots att den väger lite extra, är ju att jag inte behöver stanna för att dricka. Dock upptäckte jag att slangen gärna fryser i minusgrader, men genom att dricka lite med jämna mellanrum lyckades jag öppna upp och tina den. Detta tack vare att vätskan i ryggsäcken ligger just närmast ryggen, där jag svettas som en gnu, och därför har en behaglig temperatur på ca 37 grader. Mums!

Det var för övrigt en stor dag för Axelina i går då hon fått sin första lösa mjölktand. Det är STORT! Hon har gått och undrat så länge nu när hon ska tappa sin första tand. Speciellt då det finns de i hennes ålder eller rent av yngre som börjat tappa tänder. Så nu tycker hon att det är jättespännande. I dag upptäckte hon att granntanden bredvid OCKSÅ är lös. Spännande spännande! Dags att fixa lösa guldmynt så att man har hemma ifall att tandfèn skulle komma på besök snart.

Jag började göra mina bars i går och färdigställde dem i dag. De blev en variant av bownty, men så klart utan tillsatt socker. Ingredienserna är som följer:

Så rörde jag ihop allt till en smet:

Som jag sedan klickade ut i formar för att stelna:

I dag fortsatte projektet med att hugga upp i lagom stora bitar och täcka dem med 90% choklad som ett slags hölje. Som en riktig bar kan man säga. Dessutom gör kokosfettet att de är lite hala som ischoklad ungefär. Förhoppningsvis hÃ¥ller chokladhöljet dem hÃ¥rda och ”ohala”. Nu är de packade i folie och ligger i kylen.

Medan Andreas lade tjejerna i dag passade jag på att promenera till Willys och storhandla lite då det var väldigt mycket vi behövde fylla på här hemma. 4 km varje väg och på hemvägen hade jag den STOOOORA ryggsäcken helt full. Det var tungt vill jag lova. När jag kom hem vägde jag ryggsäcken för skojs skull och den vägde 16,5 kg! Jag förstår att det är jobbigt att vara ute och gå när man är överviktig. Det som tog mest stryck var nog bara axlarna av remmarna på väskan. Så här såg det ut i kassan på Willys:

I morgon ska jag köra ett litet ”genrep” inför Vasaloppet. Inte nÃ¥gra 9 mil direkt, men jag tänkte vara i spÃ¥ret och starta kl.08.00 och seda köra i 5-6 timmar bara för att känna pÃ¥ att hÃ¥lla igÃ¥ng sÃ¥ länge. Inte sÃ¥ noga om det blir 5 eller 6 mil. Mest bara testa. Tar med mig nÃ¥gra av mina hemmagjorda bars samt sportdryck ut i spÃ¥ret. Ska försöka köra hela sträckan med camelbacken ocksÃ¥. Det är ju trots allt en extravikt att vänja sig vid. HÃ¥ll tummarna för mig att det är sÃ¥där ”lagom” kallt ute sÃ¥ att jag inte tvingas bryta pga förfrusna tÃ¥r.

Här är mitt nya id-kort för de kommande 5,5 åren som jag hämtade ut igår: